Vill man, helt objektivt, se tillbaka
på sitt liv med neutrala ögon så dyker det upp minnen över något
som hänt i ens liv men man har ingen logiskt förklaring på hur och
varför.
Äsch säger de flesta och rycker lite axlarna: ” Där hade jag tur”, och så går man vidare till det normala som om inget hänt. Tills det en dag händer något igen, och nu mer fundersamt...
Hur många sådan omständigheter skall vi råka ut för innan vi ens börjar fundera på att:
”Kan det finnas någon högre makt som vill göra oss uppmärksamma på att Han finns?”
Visst finns det och Bibeln berättar om det i Uppenbarelseboken 3:20 ”Se, jag står för dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.”
Och till den som vill ta del, lyssna och hörsamma så har Gud ett löfte: ”Den som vinner seger, honom ska jag låta sitta med mig på min tron, såsom också jag har vunnit seger och sitter med min Fader på hans tron.” (Upp. 3:21)
Jag själv skulle nog måsta uppleva många kallelser innan jag tvingades inse att det säkert finns en högre makt. Jo jag skriver "tvingades” för större förnekare av högre makt var svårt på den tiden att finna. Men dagen kom då även jag med det stora självet måste inse att jag inte klarar det mera själv. Den dagen är tung. Lyckligt är då är att det finns hopp! (Matteus 6:33)
Äsch säger de flesta och rycker lite axlarna: ” Där hade jag tur”, och så går man vidare till det normala som om inget hänt. Tills det en dag händer något igen, och nu mer fundersamt...
Hur många sådan omständigheter skall vi råka ut för innan vi ens börjar fundera på att:
”Kan det finnas någon högre makt som vill göra oss uppmärksamma på att Han finns?”
Visst finns det och Bibeln berättar om det i Uppenbarelseboken 3:20 ”Se, jag står för dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.”
Och till den som vill ta del, lyssna och hörsamma så har Gud ett löfte: ”Den som vinner seger, honom ska jag låta sitta med mig på min tron, såsom också jag har vunnit seger och sitter med min Fader på hans tron.” (Upp. 3:21)
Jag själv skulle nog måsta uppleva många kallelser innan jag tvingades inse att det säkert finns en högre makt. Jo jag skriver "tvingades” för större förnekare av högre makt var svårt på den tiden att finna. Men dagen kom då även jag med det stora självet måste inse att jag inte klarar det mera själv. Den dagen är tung. Lyckligt är då är att det finns hopp! (Matteus 6:33)
Fotnot: KJV säger ”on His throne”, som ju betyder på Hans tron. Det ger mej en helt annan association än de som räddas skulle sitta och trängas i någon tron i världslig mening.
